Libbsticka

(selleriört)

Latin: Levisticum officinale

lovage

livèche

levistico

Liebstock

ligústico

Libbsticka är en flerårig flockblommig växt som kan bli 1-3 meter hög. Blommarna är gulgröna och sitter i dilliknande blomflockar. Stjälkarna är kraftiga och ihåliga. Bladen, som används som krydda, är djupt flikiga och ganska stora. Arten härstammar från Persien (Iran) och det var sannolikt romarna som förde den till Europa. Har förvildadats i Sydeuropa och finns även i Sydsverige. Förekommer ymnigt i italienska Ligurien. Frö, blad och stjälkar har en stark, mustig lukt som påminner om selleri. Kallas därför ibland för selleriört.

Odling: Det finns färdiga plantor att köpa. Libsticka trivs i lite fuktig men dränerad matjord på solig plats eller i halvskugga. Planteringsavstånd 6 dm, men en planta brukar räcka väl. Skär bort blomflockarna för ökad bladproduktion, men behåll några för frönas skull. Mogna frön samlas in och torkas. Skär ner örten när den blir för stor, vilket kan ske flera gånger per säsong.

ANVÄNDNING

Smaken är mycket kraftig och skall därför användas sparsamt. Smaken bevaras även under kokning. Späda färska, frysta eller torkade blad och frön kan användas. Färska hackade blad passar i sallader och grönsaksrätter. Det är gott att blanda hackad dill och gräslök med hackad libbsticka och använda som pynt på soppor, smörgåsar, sill o.d. Man kan blanchera (hastigt koka) och äta stälkarna. Även roten kan ätas rå eller kokt. Blad kan också tillsättas i drinkar. Frökryddan passar bäst till kraftfulla rätter - köttgrytor, soppor, stuvningar. Kan tillsättas i vegetariska rätter med ris, samt i bröd.

Alternativ: Färsk seller och sellerifrön.

Säsong: Sommarhalvåret av egen skörd. Libbsticka är svår att hitta i handeln.

Förvaring: Färsk i trädgårdslandet. Blad kan frysas.
Frön kan torkas och förvaras i burk torrt och mörkt.