Sik

(lavaretsik)

Latin: Coregonidae, Coregonus lavaretus

common whitefish, powan

lavaret, corégone lavaret

lavereto, coregone, lavarello

Lavaret, Renke, Felchen

farra, lavereto

Grupper inom
Sik:

Sikfiskar (Coregonidae) är en fiskfamilj tillhörande ordning laxartade fiskar. Släkte sikar (Coregonus)omfattar ett 25-tal arter, varav sex finns i Sverige. De småväxta är blåsik, planktonsik och aspsik, de storväxta är storsik, sandsik och älvsik. Dessutom finns två arter siklöjor (siklöja och vårsiklöja).

Sikfiskar är svåra att artbestämma. De minsta blir 25 cm långa, den största kring 1 meter och kan väga upp till 10 kg. Svenskt fiskerekord är 8 kg. Siken blir könsmogen vid 3-5 års ålder. Leken (parning) sker på hösten i sjöar och rinnande vatten. De kan bli 25 år gamla.

Siken lever i kalla sjöar, floder och kustnära på norra halvklotet. De är långsträckta, silverfärgade och liknar sillar men har fettfena, laxens kännemärke. De är kringströvande, ofta i stim och uppehåller sig gärna på botten. Sik är Ångermanlads landsskapsfisk.

Siken fångas med bottensatta kombifällor, nät, ryssjor och krok. I lektider är det möjligt att fånga hoppande fisk med hov. Av sikens rom bereds kaviar.

TILLAGNING

En nyfångad halstrad sik över en öppen eld är en norrländsk delikatess. Sik tillagas i övrigt på samma sätt som lax.

MILJÖ

Beståndet har generellt minskat längs Östersjökusten, men det finns lokala bestånd som ökat. Siken i Vättern är inte längre kritiskt utan ökar något och i Vänern är beståndet acceptabelt.

WWF rekommendation: Sik från sjöar och vattendrag är gulmärkt. Fråga efter fisk från hållbara bestånd. Sik från Östersjön är rödmärkt.